Dagen före läkarbesöket.

Solen skiner här på Öland. Tack och lov att solen skiner.
Nattens oro virvlar, men dagen och solen sveper bort ångesten.
Jag är så rädd, jag är så oerhört rädd.
I morgon ska jag till sjukhuset och få lite mer besked.
Jag är så rädd.

Jag vågar inte låta mina tankar löpa fritt, de nuddar så gärna allt det farliga, jag håller dem hårt i tyglarna som vilda hästar. Jag håller dem hårt och jag styr dem bort från det oberörbara.
Jag vågar inte titta efter vad jag är allra mest rädd för.
Jag vågar inte formulera tanken, inte idag, inte innan den här natten, natten före läkarbesöket.

Blåsipporna i min berså, och den blå mattan i skogen bakom huset, de hjälper mig.
Jag samlar de små örterna på gräsmattan och ser var och en av dem som en hälsning från Gud att det här kommer att tas väl om hand – bara det tas om hand på det sätt JAG vill…

Smånunneört.
Svalört.
Gulsippor i knopp.
Blå söta violer – då kommer den sorgliga sången om de små violerna till mor för mig. Mor som var döende, eller var det ”bara” att hon var gammal och blind? En tår trillar…

Alla fina krokusar.
Påskliljor med stora svällande knoppar i gräsmattan.
Jag kommer att få svårt att klippa gräset i vår, så mycket lökar som det är överallt.
Hoppas att det inte bara är därför, det blir svårt att klippa….

Tanken bygger en bro.
På andra sidan bron är EFTER.
- ”Om du behöver hjälp sen, efteråt, så kan jag hjälpa dig med akupunktur och om det är något annat”, sa gulliga Marie, sjukgymnasten på gymmet.
- ”Jodå, du kommer säkert att kunna cykla i sommar, även om du ju inte behöver cykla Vätternrundan”, svarade bröstsjuksköterskan i telefon på mina rädda frågor. ”Och bada, visst kommer du att kunna det…”

Livet EFTER.
Livet, när det handlar om att läka ihop.
På andra sidan bron.
Det är gott att det sätts ut pålar, verkligheter, framtid, på andra sidan bron.
Jag vet ingenting, men jag hoppas innerligt att livet skimrar lika starkt då som det gör här och nu.
Att mina rosor kommer att blomma.
Att äppelträden blommar och sätter frukt och att jag med glädje kan njuta av de friska frukterna.
Stina och Sam, de har sagt att de vill hjälpa mig att plocka ner frukten. Jag hoppas att jag inte behöver hjälpen, men att vi ska få dela glädjen i att göra det tillsammans.

Olle har kommit hem. Det var en god överraskning.
- ”Jag kan lika gärna plugga till tentan på Öland som i Göteborg.”
Jag blir så glad när de kommer.
Jag blir så glad att vi kan föra öppna och ärliga samtal.
Jag är så oerhört tacksam för mina barn.
Och den här natten ska gå, den också, även om jag är rädd.
Jag får hela tiden hälsningar, mail, telefonsamtal från goda vänner, jag känner ett enormt stöd.
Det ska bära mig genom natten.
I morgon är en annan dag.
Jag försöker nu skratta så mycket jag kan.
Skrattet läker.
Skrattet ska bära mig genom natten.
Liksom mina fina barn.
Grannens små söta barn.
Mina små blommor i gräsmatta och rabatter.
Alla goda vänners goda tankar.
Alla goda vänners goda böner.
Tack för allt det goda!