En vit jul.

Mörbylånga vintergata.

Att gå med en kundvagn ut till en parkering i isiga vintertider, det kräver sin man. Vagnen slirar och sladdar, och jag förundras över att en så moderna affär som denna, i den stora staden Kalmar, inte har systemet med tak och eluppvärmda "körbanor" för vagnarna.
Så minns jag att jag har flyttat 80 mil söderut. Inte satsar man på det här, det som i Sundsvall är en självklarhet för alla butiker som vill ha vinterkunder! Här är fortfarande, trots allt, vintrar som denna, en ovanlighet.
Och trots vintern ser jag att stora vägen blivit bar - inte bara av salt..

Det är en ros utsprungen... mitt i den kalla vinter...

Och en solstråle skiner på en hasselbuske så att hela vårglädjen drabbar mig.
Jag försöker minnas solen och den avtinade vägen idag, när världen åter frusit och stormen viner.

    

I Birgittakyrkan i söndags fick jag höra en fascinerande historia  ( Fredsljuset ) om hur elden från ljuset i Födelsekyrkan i Betlehem hållits brinnande sen kyrkan byggdes 565. Scouter världen över sprider den från land till land, de tar den med sig på tåg, i bilar och andra transportmedel. Nu hade ljuslågan kommit också till Kalmar och den fick tända adventsljusen i ljusstaken. Den ska tända Lucias krona den 13 dec.
Det behövs verkligen tankar på fred, tankar på det goda, nu när Sverige skakas av det otäcka självmordsdådet i Stockholm. 

Vad är Ölands vägar i jämförelse med Rysslands?

Värre än efter en riktig fåk.

      

Går bussen in till stan idag?

Här snöar det, vinden viner kring knutarna, men kan vi egentligen klaga? Jag fick ett mail idag, med bilder från Ryssland. Och plötsligt ser det hur mjukt och fint ut som helst, på vår lilla ö.
Nu blir det en vit jul, och en vit Lucia.
Här i Mörbylånga firas alltid Lucia i kyrkan, det är en fantastiskt musikhögtid vart år.
De små tärnorna som för några år sedan stod med det batteridrivna tärneljuset instoppat i munnen och vinkade till mamma och pappa, de är nu stora flickor som hjälper de små nya barnen.
Vi i kören har övat tillsammans med barnen och ungdomarna idag. Det är så vackert, så vackert!

Förrförra årets Lucia.

Att ha hund innebär nya kontaktytor.
Genom Totoro har jag fått en hel massa nya vänner här i Mörbylånga med omnejd. Aldrig har jag haft så många härliga hundmötestillfällen, när jag tidigare haft hund.

Alla hundar sitter still - utom Totoro, han till matte vill!

Vi har tagit efter Åke och Karins fantastiska initiativ i Borgholm, de har gåing för hundvänner varje tisdag, sen sju år tillbaks.
Och vi har nu precis börjat ett mini-gåing här i Mörbylånga. Sju hundar med mattar gick tillsammans i tisdags runt i köpingen. Jätteroligt för både hundar och människor. Även om initiativtagarnas hundar, (Cinas och min), var de hoppigaste och valpigaste... Trots att de ändå övat i Borgholm.

Så har vi startat Mörbylånga hundsällskap, med hemsida och allt, och vi ska fortsätta att gå tillsammans. Kanske blir det ett tillfälle på helgen, och ett på en vardag...

Hundar är som sagt kontaktskapare.
Likaså barn.
Jag hörde en historia om hur man i Holland försökt ge männsikor chans till denna kontakt, även om de inte har barn eller hund. Det var en butik där som har röda och gröna kundkorgar. Den röda betyder " Jag ska bara handla idag, har inte tid till kontakt", medan den gröna betyder " jag vill handla men också gärna prata med den som har lust, kanske ta en fika eller något".

Barn och hundar, kontaktskapare.