Sex dagar kvar

Sex dagar kvar.
Sex dagar.
Nästa onsdagskväll då ska allt vara över.
Då ska jag vara opererad.
Jag tvättar händerna i sprit, undviker folksamlingar, tar en liten gammeldansk i förebyggande…
Nej det är inte svininfluensan jag är rädd för, jag är rädd för helt vanliga enkla förkylningar.
Jag är rädd för allt som skulle kunna skjuta upp min operation.
För nu vill jag ha det avklarat.
Den dryga månad jag har väntat känns alldeles för lång.
Alldeles för många sömnlösa nätter.
Alldeles för lång väntan på att få svar på frågor.
Få veta.
Få mobilisera kraft där kraften ska mobiliseras.
Men nu är det bara sex dagar kvar.

Om jorden går under i morgon ska man ändå plantera ett träd idag, har någon vis man sagt.
Nu ska jorden inte gå under i morgon, inte heller för mig ska jorden gå under i morgon. Men jag har planterat ett träd idag.
Ett körsbärsträd.


Efter vägen till mina föräldrar finns en ödetomt, och den tomten är övervuxen av körsbär. Körsbärssly som nu blommar med en förunderlig prakt.
Jag tänker på Bröderna Lejonhjärta, och symboliken snuddar vid det farliga igen.
Men vackert är det, oerhört vackert.
Och det fick mig att bestämma mig. Även om jag inte hade någon plats för ett körsbärsträd, så åkte jag och köpte ett.
Fast utan blommor.
Det får bli till nästa år.
Jag letade upp den enda platsen i trädgården där jag rimligtvis kunde ha ett körsbärsträd.
Grävde.
Och där hittade jag i marken, resterna av ett gammalt träd.
Helt murket. Alldeles mjukt.
Det måste ha varit många, många år sedan här stod ett träd, antagligen ett äppelträd, då det skulle passa in i planteringen.
Vem planterade det?
Varför togs det bort?
Smakade äpplena inte gott, eller kanske trädet dog?

Jag fick en liten känning av tidens gång, generationernas gång. Här får jag nu vårda den tomt, de träd någon har planterat åt mig.
Och åt alla som kommer efter mig.
Inte för att jag ska dö nu, men någon gång kommer jag ju ändå att göra det, och då är det någon annan, i en annan tid som tittar på det gamla körsbärsträdet och tänker på mig som planterade det…
Vi lånar våra hus, vi lånar vår trädgård, vi lånar den plats vi lever på, den tid vi lever i.
Och vi ska förvalta det så gott det går.
Att bo på Öland gör att gamla tider alltid känns nära, ön vimlar av fornlämningar, alvaret är en evig, uråldrig miljö som har sett ungefär likadan ut i långeliga tider.





För att vårda min del av det hela, gick jag med gräsklipparen ut och slog av den fina kirskålen som står frodig och grön bakom huset. Trots torkan växer den saftig.
Mumma för ett nyplanterat körsbärsträd.
Och till en lika ny svartvinbärsbuske.
Och till klätterrosen som såg så hungrig ut.


Sex dagar kvar. Jag njuter av sommar.
Sex dagar kvar och jag njuter av de sirliga vildtulpanernas guldgula färg i min gräsmatta.
Sex dagar kvar, jag planterar mitt träd.

Det ska bli väldigt skönt när operationen är över.
Då ska jag njuta av sommar och av nyplanterade körsbärsträd.