Nordanvindar

Isande kalla nordanvindar sveper över ön.
Men solen skiner lika ihärdigt som den gjort i flera veckor. Och i lä är det nästan sommar.
Vi såg två svalor häromdagen.
En svala gör ingen sommar, men två..
Jag går med mitt gipspaket på handen och känner mig lite handikappad, ger mig ännu mera rätten att göra precis bara det jag har lust till.



Cheeta, gamla goda Cheeta har fått flytta till sin himmel. Hon har haft det så fint hos Olle och Simon i Göteborg, hon har fått leka med pip-bollar och vattenslangar in i det sista.
Det känns konstigt och tomt att inte ha någon hund, men samtidigt har pojkarna hjälpt mig genom att ha haft henne i Göteborg. Jag har långsamt blivit avvand.
Jag försöker att inte börja drömma om en ny hund – det är ju så bundet..

Så har jag fått tid för operation.
Den femte maj läggs jag in, den sjätte opereras jag, och om allt går som planerat får jag åka hem den 8:e. Då ska Stina ha kommit, hon kommer till Kalmar sent den 7:e.
Så det känns riktigt bra.
Det är en underlig sak, att gå och vänta på något som jag vet kommer att göra mig sämre, svagare.
När man väntar på en operation brukar det ju oftast vara för att bli friskare. Helare.
Kanske är det just det att inse att jag är sjuk, som är svårigheten. Hur ska jag kunna det när min kropp är så frisk?
Och efter operationen, då ska jag vara frisk.
Det sjuka ska tas bort, men jag kommer att känna mig sjuk, trots att jag då är frisk…



Kanske klipper jag gräs idag.
Om nu gräsklipparen vill starta efter vintersömnen.
Jag får göra små gångar i gräset, mellan gullvivor, blå violer, scilla, svalört, balkansippor, tulpaner, påskliljor, nunneört, tusenskönor…