En mycket god dag

En helt underbar dag!
Pappa och jag gick till kyrkan och hörde välsignelsen läsas över mamma. Det kändes gott, och lite ovant. Bara han och jag. Han är så fin, min pappa, jag känner mig stolt över att vara där med honom.
Fast jag tror egentligen att han är närmare sin Gud bland rosor och vinrankor än han är i kyrkan.

Jag mår mycket bättre idag, känner en sprittande kraft som räcker till cykelturer.
Så min granne Marianne och jag cyklade till Kleva strand, fyra kilometer fin cykelväg härifrån. Och att sitta under en gammal al, i skön skugga, känna vinden från havet, det är verkligen njutbart.
Vilken tur, egentligen, att det är sommar och sol och underbar natur runt mig, när jag nu måste gå igenom den här behandlingen.
När jag är trött har jag mitt päronträd, och när jag har kraft finns alla vackra blomsterprydda cykelvägar runt mig.

I dag fanns kraften, som sagt, och i kväll ville jag ut igen. Stina och jag cyklade en tur söderut, också den på små fina cykelvägar, kantade av betande kor och får.
Vinden fladdrar i håret, ja håret sitter fortfarande fast. Finns det något underbarare än att känna hur det fladdrar i cykelvinden?
Nu tror jag att kraften återkommit på riktigt, så jag räknar med att jag ska fortsätta cykla resten av perioden. Och om några dagar har porten läkt, då kan jag också bada.
Porten blev förresten genast bättre när stygnen kom bort. SKÖNT.

Det är en god dag idag. En mycket god dag.