Småsaker

Mina regnvattentunnor är fyllda till brädden. Jag går ut och vattnar rosor och jordgubbar, med en känsla av rikedom. Mjukt, lent regnvatten till rosorna, det är annat än hårt kalkigt ölandsvatten.
Jag hade etiketter på rosskotten när jag satte dem, men vid omplanteringar och under vinterförvaringen, föll de flesta etiketter bort. Så nu gäller det bara att vänta och se vilka rosor som jag har tagit skott av.
Det är heller inte viktigt att veta vilken sort det är, det syns, i sinom tid.
Några av ymparna på äppelträden kommer fint, men några tycks inte vilja. Den som kostade mig en av fingrets senor, den fick nog för mycket blod för att orka växa. Däremot nästa ymp, också den från trädet i Sorö, den grönskar.
Och Stenkyrka, Maglem de tar sig, liksom några andra.
Nu när jag planerar att leva länge, så hoppas jag få smaka äpplen från ymparna.

Mitt skapande har stillnat av. Det var länge sen jag målade. Jag har inte börjat med terrakotta igen – där skyller jag på att jag ännu inte har automatik till ugnen.
Jag plockar med foton. Jag skriver blogg. Jag vattnar rosor och planterar om de små skotten.
Småsaker.
Jag pysslar med småsaker.
Kanske kan jag ännu inte riktigt koncentrera mig på något större.
Jag tittar i almanackan och blir starkt medveten om att den här sommaren inte kommer att vara som andra somrar.
Hela den vackra sommartiden ska gå till cellgiftsbehandling.
Men fler somrar kommer, jag måste tänka så, fler somrar kommer.
Och jag ska väl inte må dåligt hela tiden.
Nu när jag bor på Öland, bor jag mitt i mitt paradis, så varje minut som jag mår bra kan jag öppna dörren och vara där jag helst vill vara.
2009 kommer för alltid att vara året då Stina gifte sig.
Och året då jag fick cancer.
En sån där milstolpe som man hänger upp tiden på.
Jag vet att jag ska vara glad och tacksam för att jag inte har värsta sortens cancer, att jag har en god prognos.
Ja, jag är tacksam.
Men ibland klagar jag ändå. Ibland blir jag i alla fall ledsen över att det har blivit så här.

Så tänker jag på alla jag kommit i kontakt med, tjejer, kvinnor i samma situation. Vi är många, många. Jag ber en bön för oss alla: Helén, Lisbeth, Maria, Pernilla, Eva i Holland, Ima, och Sophie med njurtransplantationen.