Bakslag

Nu var jag alldeles nära målet, skulle få min sista behandling idag.
Jo, visst var mina blodvärden låga i fredags, som vanligt. Det brukar de ju vara men de har oftast hunnit komma upp i rätt nivå efter några dagar. Så nya prover togs idag. Men det var inte det som var problemet.
Jag har antagligen fått borrelia, en stor röd, ömmande uppsvullnad på benet, frossa, feber och en ny penicillinkur. Jag kände i morse att om jag skulle pumpas full med gift idag, då skulle jag nog gå sönder. Jag mådde redan illa, jag var redan i svaj, huvudvärken sprängde och jag hade fullt sjå att ta mig nerför trappan.
Nej, naturligtvis ger de inte cellgift när man är sjuk.
Jag hann ändå med ett läkarsamtal, avslutningssamtalet man brukar ha i samband med sista behandlingen. Om strålningen, om förberedelser inför strålningen.
Och åter kommer de där orden, återfall, metastaser, tumörer, cancer.
Jag är försvagad idag, då slår orden hårdare.
Då känns det som att jag kommer att vara kvar i sjukdom resten av mitt liv.
Men naturligtvis inte, naturligtvis hämtar jag mig, naturligtvis kommer jag att hitta kraft igen.