Och nu, ETT GOTT BESKED

Jag fyller glaset med vin, och vi skålar, Stina och jag.
Beskedet jag fick idag av Marie Sundqvist, bröstkirurgen, känns som det allra bästa jag kunde få.
Tumören i bröstet var inte av den aggressivaste sorten, två av de fem lymfkörtlarna som opererades bort, var angripna, men alltså inte de andra. Tumören var hormonkänslig vilket jag tror underlättar behandling.
Cancern var i stadie ett – med ett litet extra aber att den, trots sin litenhet spridit sig till lymfan.
Men det är så positivt som det kan vara, utifrån de givna förutsättningarna.
Och jag är mycket lättad, även om jag nu mest är vansinnigt trött.

Cellgiftsbehandlingen kommer att sätta igång om ca en månad, hålla på i tre, fyra månader.
Kanske får jag lockigt hår, efter den behandlingen! Lite plåster på såren i så fall…
Därefter kommer strålning och sen hormontabletter – antiösterogen- i fem år…

Och nu börjar jag kanske våga tro på att livet kommer att finnas till också för mig, i många många år.
Barnbarn..
Mina vuxna barns familjer och liv, jag ska delta i dem.
Ymparna i äppelträden ska jag se bära frukt.
Körsbärsträdets körsbär, jag ska smaka dem även om de väntar många många år med att komma.
Livet är ändå helt underbart!
Nu ska jag ta ytterligare en klunk vin, och så blir det nog tidigt i säng ikväll…..
Tack, tusen tack, för alla varma böner, tankar och tillrop… de bär mig…
Skål…