Värmeslag och OM...

Så sitter vi tillsammans i soffan, Stina och jag.
Hon är trött och omtumlad av resa och kulturbyte och jag av operation och en så ny situation.
Vi har vrålhett i vardagsrummet, det pulserar värme ur hela mig, men Stina fryser. Är man van vid 40 gradig värme, så känns det naturligtvis visserligen behagligt, men också kyligt med normaltemperatur.
Jag kan ju svettas lite.
Får ta av mig skorna, fläkta med tårna i luften.

Jag har köpt smidiga trädgårdshanskar idag.
Jag som inte tycker om att ha handskar på mig i trädgården, från och med nu och i all framtid måste jag ha det. Lymfan fungerar ju så mycket sämre, då hälften av alla körtlar är borta.
Så, infektioner och småsår, det måste jag hålla mig borta från.
Värre ändå bli det efter strålningen, då strålningen går hårt åt de stackars körtlar som är kvar.

Men vaddå? Livet, livet är mycket mer värt än några trädgårdshandskar.
Och de är rätt snygga, mina nya.

Jag provade att cykla, inga problem.
Lite knöligt att sova, då det ömmar, men det går.
Lite trött och tagen.
Men annars har jag det bra.
Stina har varit till sjukhuset och skrivit under anställningspapper. Så fint att ha henne hemma i sommar!

Jag läser en tidningsartikel om bröstcancer, men i samma stund som jag gör det, inser jag att jag inte ska läsa något sånt än. Det är bara dumt. Oron vaknar, skräcken vaknar så fort jag låter ögonen följa orden… risken för återfall… elakartad… överlevnad…

Då kan jag drabbas av OM…

Om jag ändå inte fått cancer…
Om ändå den här sommaren hade fått vara som vanligt…
Om jag ändå hade sluppit…
Om jag ändå bara hade haft en liten tumör i brösten, bara en liten tårtbit borta…
Om jag kanske hade kunnat känna tumören i bröstet innan den spred sig…

Men vad lönar det att tänka så?
Ingenting kan jag förändra genom att gräva ner mig i självömkans tankar.
Och - det hade kunnat vara så mycket värre.
Bättre då att jag tänker :
Så bra att jag ändå bara behövde ta bort ett bröst och hälften av lymfkörtlarna.
Så bra att det just är bröstcancer, och inte någon annan cancerform.
Så bra att de har så goda prognoser på bröstcancer.
Så bra att de är så skickliga i Kalmar.
Så bra att Marie Sundqvist är min läkare.