Sol.. och halvvägs...

Äntligen!
Efter oändliga dagar av dis, dimma och regn kom hon idag, solen. Hon bländade mig när jag körde hem över Ölandsbron, sol på himlen, sol i vattnet, ljust, varmt, vackert.
Så mycket det gör när solen skiner. Så mycket lättare allt blir.
Och nu har jag redan gjort hälften av strålningen! Det är ofattbart att det ändå går så fort, snart, snart är jag klar.

Jag hinner knappt sätta mig ner i väntrummet, innan jag får komma in. De är snabba, tjejerna på strålningen. Vackra glasutsmyckningar pryder den labyrintliknande ingången till strålningsrummet.

När jag ligger på strålningsbritsen blir jag plötsligt väldigt rädd att jag ska lukta armsvett. Det blir ju så uppenbart, så tydligt, när jag ligger där med armarna över huvudet.
Så minns jag den gången i början av mars, när jag var till vårdcentralen. Knölen i armhålan. Mitt i armhålan. Jag var så rädd att jag skulle ha armsvett vid undersökningen… jag minns att jag tänkte:
-Måtte armsvetten vara det största problemet med den här undersökningen..
Det var det inte.
Men nu är jag alltså tillbaks där, armsvetten är mitt problem…
Kanske kan jag se det som ett tecken på att jag är frisk, att jag är på väg ut i det vanliga livet? Jag tänker inte ”tumör”, jag tänker ”armsvett”.

Det har varit så sköna dagar, trots dimman och diset.
Färgerna blir mjuka, fåglar samlas ännu längs stränderna. 12 hägrar såg vi en dag, de samlar sig tydligen så här på senhösten. Och sångsvanar.
Jag har plockat in gladioluslökarna, de ligger nu och torkar till nere i källaren.
Min laptop har gått sönder, den är helt enkelt inte samarbetsvillig längre. Först var det bilen, nu laptopen. Och det är sån´t där som bara ska fungera.
Jag sitter inte lika bra här, vid den här gamla datorn, det blir jobbigt för ryggen och jag orkar inte skriva så som jag vill.
Får försöka lösa det på något sätt.
Men glad blev jag då det faktiskt gick att ladda in bilderna från kameran också på denna gamla trötta dator.
Så håll tillgodo, lite Ölandsbilder (vill du se bilden i större format, så klicka på den..) från en dag då det känts som vår… värmande sol… plaskande fåglar i hamnbassängen,
Och flygande änder…
Föreresten, jag skickar ut en förfrågan, som en metrev i väntan på napp
Stina, min dotter, och hennes man Sam, står nu utan lägenhet från 1:a januari. De har haft ett andrahandskontrakt som gått ut... finns det någon som har en känning, någon som har en bekant eller bekants bekant som har en liten lägenhet i Stockholm att hyra ut?
Flötet får guppa och jag hoppas att någon nappar, att någon vet något, i så fall, snälla, skicka mig ett mail....