Halvvägs nu.......

Trött, trött, trött.
-Du får behandling idag, sa Ann med ett leende, när jag kom. Hon visade mig utskriften av mina prover, de vita blodkropparna låg nu på 1,0. Gränsen är 1,0.
Men det innebar i alla fall att jag fick min behandling.
-Våra läkare säger att det är bra, det visar att du får en verksam behandling, det ska ju bli resultat.
-Kan jag göra något så att det stiger snabbare? Äta något, vila mer…?
-Nej det är endast tiden. Man kan inget göra själv.

Det rödorange giftet droppar långsamt in genom porten. Samt vätskedropp. Och sen de andra två giftpåsarna.
Jag är så trött idag.
Också igår, när jag var och tog mina blodprover var jag trött. En sjukhussäng utlöser genast total passivitet. Jag vill bara ligga.
Så fort det har blivit en vana att se de snabba sjuksköterskorna plocka med blodrör och slangar, nålar i porten och plåster, att från liggande ställning se dem ta hand om mig…
Som om det alltid varit så.
Ändå är det så nytt för mig.
Min kropp som alltid varit så frisk.

Jag är svagare än normalt nu. Inte underligt, då antibiotikan givit mig diarré igen. Magen bara väntade, den behövde bara en signal så var det igång.
Ändå är jag mycket tillfreds med att jag nu fått tre av sex behandlingar. Hälften gjort.

Jag hittade det första tidiga sommaräpplet under trädet. Mums. Och päronen växer, det vattnas i munnen när jag ser dem...
En solros blommar. Vinden känns kallare idag, men sommaren ska visst återkomma. Det är gott. Och jag har bara tre behandlingar kvar.

Tack också alla ni som ger mig så mycket uppmuntran i mail och telefonsamtal. Det hjälper mig mycket, det vill jag att ni ska veta!