Ut med 2009 - in med 2010

Strålande sol och bländande vit snö. Kylig vind, men anoraken skyddar mig. Det är friskt, rent klart.
Ett nytt år har börjat.
Aldrig förr har jag varit så mån om att städa bort det gamla året.
Jag tar ner min gamla, 2009 års almanacka, lossar den från spiken den hängt på ett år.
Ibland står ett telefonnummer i kanten, någon annan viktig anteckning. Så jag bläddrar igenom.
Januari, det var Indien och bröllop.
Februari, en kort kall månad, då vinden ven och jag har en Göteborg- anteckning i slutet av månaden. Jag hälsade på Olle och Simon.
Då.Innan.
Sen kommer mars. Mammografi den 3:e. Små svaga blyertsmarkeringar… VC… bröstmottagn.
Som om jag ville kunna sudda bort dem. Ändå måste de stå där.
De fruktansvärda veckorna, sömnlösheten, tapetseringen av vardagsrummet, färgburkarna blandade med ångest och kommissarie Sejer i talboksformat.
Ofattbarheten. Skräcken.
Almanacksbladen är tomma, vita. Jag vågade inte skriva någonting.
Så kommer en svag anteckning op. i början av maj.
Midsommar, ett litet c. Längre fram, efter några månader står det lite tydligare cellg.
Så den 25 juni, ett kors längst ner. Mamma.
Beg.byrån.
Bouppt.

Allt så kort som möjligt.
Fler cellg. Överstrukna ibland och nya datum ditskrivna.
Stråln. står det sen. Med starkare penna, större bokstäver.
Och till sist, i december, ett stort KLAR.

Den almanackan förpassas till pappersåtervinningen, den har funnits med ett svårt år, jag vill inte ha den kvar, vill inte bläddra fler gånger i den.
Hänger upp en ny.
Solen och vinden idag, jag går ut, måste ut, vill ut.. tar på mig anoraken som jag inte använt tidigare i vinter.
Ett kvitto i fickan.
Den 23 mars 09. två dagar före beskedet.
Ändå anade jag då, jag hade fått återkallelsen till mammografin, prover var tagna på knölen… de sömnlösa nätterna hade börjat.
Jag var på IKEA och köpte en bokhylla. Minns faktiskt ångesten.
Köpte tapeter och färg.
Sömnlösheten hade börjat.



Jag känner nu att jag blivit buren rakt genom allt detta, och jag är ute på andra sidan!
Det är otroligt, jag har kommit igenom det mörker som jag då trodde var evigt.
Nu har jag ett nytt år, jag känner mig frisk, jag är frisk, och jag kan börja träna upp min kropp igen.

På nyårsdagen sjöng vi tillsammans med några andra körer, i Algutsrums kyrka. Och jag gick dit utan att ha något på huvudet!
Det känns så stort. Jag döljer inte längre en flint, jag har en frisyr, visserligen väldigt kort, men dock, jag har hår!
Så lämnar jag buffen i det gamla året.
Går in i det nya med stolthet och glädje.
Och tacksamhet.