Snö, mera snö...

Ja, så har vintern kommit rejält också till oss här nere på Öland.
Vägarna är vita, finfina sparkvägar, men ingen åker spark. Snöröjningen håller igång, från morgon till kväll, vinden viner och drar med sig snön,. Så även nyplogade vägar har kompakta vallar.
Lite som att vara på fjället. Vinden. Snön, allt det vita.
Trots det dåliga väglaget ser jag många som cyklar. Också äldre herrar… Men jag låter min cykel stå inne, jag vill verkligen inte utsätta mig för benbrott. O, så jag längtar efter att få ta fram den igen, efter att cykelvägarna ska tina rena!

Termometern visar endast några få minusgrader, det är skönt. Jag hör att det är betydligt värre på de flesta andra ställen.


Jag skottar upp snö på mina rosrabatter, det känns fint att ge dem ett extra skyddande täcke.
Lindar hönsnät och aluminiumfolie runt det unga plommonträdet, och körsbärsträdet jag planterade i våras.
Rådjuren har nämligen hittat hit. De lockas av de äpplen jag låtit ligga kvar för koltrastarnas och fasanernas skull… visst får rådjuren äta äpplen, men barken på de unga träden vill jag verkligen inte att de ska skada.


Det är riktig vinter. Det känns på något sätt väldigt riktigt, som det ska.- Vinter i januari, snö som täcker marken, sniglarna kanske fryser ihjäl… så blir det sen vår.
Det är lättare att glädjas åt snödropparna som blommar när det varit vinter… när man slipper misstänka att de tagit fel på årstid.

Fasanerna med sina tunga kroppar plöjer sig fram i den djupa ulliga snön. De ser ut som vilsna vikingaskepp..

Jag har ätit mina hormontabletter i dryga tre veckor. Och även om jag tycker att en dimma ligger över världen och mig, så mår jag nog bra på dem. Tröttheten jag känner kommer kroppen säkert att vänja sig vid. Det kan kännas oändligt att jag ska äta dem i fem år… men om de håller mig frisk så är det för mig ett billigt pris.
Och jag fryser inte längre så mycket om huvudet! Håret är nu så pass långt (ja relativt sett) och tätt att det faktiskt värmer! Det känns underbart!