måndag 25 januari 2010

Kurorten Mösseberg






Så är jag hemma igen, efter en stärkande, fin vecka i Västergötland.
Mösseberg.
Mösseberg är ett av platåbergen, de som sticker upp ur det annars ganska plana landskapet. Och som jag skrev sist, här vid foten av berget, eller klättrat en liten bit upp, ligger kurorten.
Berget reser sig lodrätt rakt upp, på sydsidan ligger denna fantastiska park och det stora huset.

När solen ligger på, vår och sommardagar, måste det bli en växthusliknande miljö här.
Jag kan gott föreställa mig varför man valt att lägga en kurort här.



I den vackra parken finns mängder med mindre träbyggnader, kalla och frusna nu, men de minner om svunna tider.

Och nu är jag här. En av många rehab-patienter.
Jag får så lustiga bilder i mitt huvud.
Dels den där om att vi ser ut som kvinnliga buddistiska munkar, de brukar ju vandra i enhetliga kläder och med rakade huvuden. Nu har vi ju alla hår, men det är väldigt kort på de flesta av oss…
Vattengymnastik i bassängen, vi tänjer och stretchar, hänger likt havstulpaner fastkletade vid bassängkanten..
Som strandande insekter ligger vi sen på yogamattor och lyfter armar och ben utan att förflytta oss…
Men det är så gott. Det känns att muskler finns där jag inte trott några muskler skulle finnas.


Det väsentliga med den här rehabiliteringen är just den fysiska träningen. Att hitta tillbaks till rörelser, att bygga upp styrka oh kondition. Förebygga lymfödem och andra problem genom smidighet i muskler och leder.
-Men det tar minst ett halvt till ett år, innan alla av cellgifterna skadade friska celler har återhämtat sig.
Det är lite skönt att veta. Jag måste lära mig att vara snäll mot kroppen, att tålmodigt och segt träna den, men att inte misströsta när jag känner att jag inte orkar.
Bubbelbad på kvällen, skönt att slappna av de trötta musklerna i varmt bubblande vatten. Skönt att sträcka ut alla senor och leder i bassängen.

Vi har ett eget bord i matsalen, vi elva som kom samma dag. Och alltefter att veckan går, hinner vi lära känna varandra mer och mer. Vi kommer från olika situationer, har olika svårigheter med oss, men vi möts här med det gemensamma målet att lära oss hantera vår situation både fysiskt och psykiskt.
Det är gott.


Det finns också tid att gå ut i det vackra vinterlandskapet,

Maria och jag går långa promenader, både i den lilla staden Falköping, och uppe vid bergskanten. Frisk ren vinterluft.

Nu har jag också denna vecka gjord, nu har jag verkligen avslutat min cancerperiod.
Porten sitter kvar under huden vid vänster nyckelben, jag kan inte riktigt förstå varför jag ska ha den kvar…
Nu är jag frisk. Nu startar resten av mitt liv.
Det goda livet.



Och nu längtar jag efter vår...

2 kommentarer:

Skarvtjärns Greta sa...

Det ser ut som om du trivdes. Ser skönt ut. Nu ska du vara glad att du flyttat från det kalla landskapet här. Det var 22 grader kallt i morse.
Flera borde få ta del av hela din blogg!

Anmaja sa...

Åh det ser helt underbart ut på dina bilder. Det måste ha varit läkande för själen att vara där en hel vecka. Så vackra hus!
Skönt att vara hemma igen förstår jag och ha fina minnen att tänka tillbaka på.
Kram - Anmaja