Mösseberg

Ett tjockt lager snö ligger över Västergötland. Det syns att det aldrig varit över noll, snön är kritvit och fluffig, drivorna djupa, vägarna vita.
En stor vacker gammal park, med resliga träd, vitmålade av snö på ena sidan stammen, vackra trähus med snickarglädje runt om i parken. "Öferläkare" står på en skylt, "Kontor" på en annan.
Husen är tomma och kalla nu, men det är inte svårt att föreställa sig finklädda herrar och damer på kurort, spatserande runt i parken... Alla träden i grönska, fåglar, blommor.
Berget, Mösseberg ligger bakom, eller egentligen ligger kurorten en bit upp på berget.
Det största huset, huvudbyggnaden, fortfarande ett vackert gammalt trähus, med långa loftgångar och balkonger, det är det som används nu. Och det är tillbyggt med en stor nyare del.
Här går vi ibland omkring i vita morgonrockar, alla de kortklippta kvinnorna. Likt buddistmunkar.
Vi får gymnastik och bubbelbad, vi får egna träningsprogram.
Mjukgymnastik på morgonen, god mat i matsalen.
Ja, vi har det så gott.
Alla har vi dessutom liknande erfarenheter, vi har liknande historia.
Jag är den enda från Öland, de flesta kommer från Stockholmstrakten, Stockholms landsting betalar vistelsen, till skillnad från Kalmar landsting. Kalmar har inte avtal med någon rehabilateringsgård. En klar brist!
Jag har sökt, och fått fondmedel från CTRF - tusen tack CTRF- men det innebär också att jag endast har en vecka här, medan de andra har 12 dagar.
-Så synd, sa läkaren, man hinner så långt på tolv dagar... men en vecka är bra det med...
Kan stressa mig lite.
Det känns ännu viktigare för mig att verkligen ta vara på varje dag, varje aktivitet här...
Det är gott, det är så gott att vara här.
Jag kom i lördags, det är tisdag idag, och det känns redan som att jag har varit här väldigt länge. Det är fint.
Jag sitter nu i källaren, vid en av två gästdatorer. Alldeles bredvid mig är S:t Eriks Kapell. Som en liten grotta under stora huset. Påminner mig om internetcaféet i Mt Abu, Indien, vägg i vägg med hindutemplet.
Inga bilder idag. Bilderna kommer när jag kommer hem. Nu ska jag iväg och få mitt personliga träningsprogram i gymmet. Hinner knappt läsa igenom vad jag skrivit då klockan tickar fort och jag måste skynda mig för att hinna i tid till sjukgymnasten...
Men jag har det gott. Ska nu lära mig se framåt, våga lita på att isen bär.