Mår så bra...

Nu mår jag mycket bra!
Jag cyklar som en besatt, kan inte låta bli, njuter nåt så otroligt av att benen orkar, att tröttheten inte förlamar, att vinden sveper runt mig. Ja, jag njuter av motvinden, jag njuter av att det tar i…
Fem goda dagar har jag framför mig.
Var det inflammationen i fingret, och antibiotikan som gjorde mig så trött efter de senaste cellgiftsbehandlingarna?
Eller blir kroppen van, så att den återhämtar sig bättre?
Eller är det bara så att det är olika från gång till gång?
Eller är det så att vetskapen om att jag nästan är i mål, gör att kraften kommer över mig?
Illamåendet var värre den här gången, men styrkan nu är bättre…

Det spelar ingen roll varför det är som det är, jag mår bara så bra av att det känns bra!
Jag vill för evigt hålla fast vid denna starka livskänsla som jag har nu, jag vill fortsätta att se var dag som en gåva, jag vill fortsätta av att njuta också av hård motvind, när jag cyklar på Ölands alvar.
Pappa och jag köpte vårlökar i går, och nu har jag planterat både tulpaner och påskliljor i krukor som jag ska driva till blom tidigt i vår. Det känns så gott att tänka på våren.
Jag hoppas på en fin vår, på att mitt hår har växt ut, på att jag har återhämtat mig helt efter allt som varit.

En sak klarar jag dock ännu inte av. Och det är att läsa artiklar om cancer, om bröstcancer. Ändå dras ögonen dit, jag kan inte låta bli att klicka fram det när jag tittar på en sjukrådgivningssida på nätet.
Och jag blir helt knäckt. Jag läser orden om hur behandlingen gått framåt, hur bra prognoser det nu är, men jag fastnar där det står att det framförallt är goda prognoser när cancern inte har spridit sig.
Och sen är det allt jag ser.
Spridningen.

Det är dumt, så dumt, det är ju därför jag får all denna tuffa behandling, för att eliminera riskerna som finns i och med att det har spridit sig… jag vet, jag vet.
Men jag ser det bara så tydligt, jag är inte kapabel att läsa artiklar om cancer än. Och då ska jag bara låta bli att göra det! Det är inte ens säkert att jag någonsin ska läsa dem…

Så plockar jag i minnet åter fram de goda historierna jag hört, kvinnorna som levt långa liv efter att ha opererats både i bröst och lymfa.
Jag vet att så många, så många går och gått igenom det jag går igenom nu. Och vi kommer starkare ut på andra sidan. Klokare. Kanske tacksammare och ödmjukare inför livet.

Jag cyklade till Beijershamn idag, men det blev trångt på gångvägen…