Stilla innekväll...

En regnruskig dag på Öland.
Den sista maj, men det känns som höst i luften. Vinden piskar det kalla regnet. Blommande träd vajar i vinden. Syrenerna har precis börjat blomma, det är sent, långt senare än det brukar vara.
Vid mina fötter ligger valpen. Han ligger nästan alltid vid mina fötter.

Fortfarande följer han mig, ligger där jag sitter. Han får mig att tveka inför alla impulser… nej, jag behöver faktiskt inte dricka vatten just nu… jag sitter kvar… lägger planer på hyllan, alltför mycket stör den lilles sömn.
Ibland har jag nästan varit orolig för honom. Är han alltför stillsam, jag vill minnas att valpar busade och härjade oupphörligt.
Den här lille, han är ofta så stilla.
Men tack och lov flänger han också ofta omkring, fladdrar med de stora, hängande öronen, avverkar min tomt på noll sekunder blankt… Biter visst ibland i förbjudna saker, det är bara det att han är så ivrig att vara till lags, att ett stilla nej räcker..
Det är annat än vår första hund, Dooshka, samojeden…. Hon tuggade och bet i allt.
Barnen var små, Simon bara några år. Han tog Dooshkas ben och la i sin säng, Dooshka tog hans leksaker och la i sin korg.

Nu är jag visserligen mer van vid hundar, kanske mer tydlig, kanske är det tryggare då det inte finns barn i familjen, men ändå är det en alldeles väldigt fin och lätthanterlig valp – än så länge!
Inkallningsövningen på hundkursen – ha, som om det vore något. Han rusar ju efter mig vart jag går…
Klickerträning är underbart roligt. Vi övar just nu på att putta boll med nos..
Övar på att åka cykelkärra – det går jättebra, bara lite gnäll från början, men sen kan jag cykla många kilometer…
Övar på att gå på stan.
Övar på att sova ensam nere – det går förträffligt. (även om morgonkisset då gärna kommer inne)
Övar på att vara ensam när jag cyklar till affären – mycket, mycket svårare.
Snart ska vi öva på att åka tåg – vi ska hälsa på Olle i Göteborg.



Han är med på guidning på alvaret.


Ser majvivor vid Hörninge mosse.
Han är med pappa och mig till mammas grav på Mors Dag. Och på vår utflykt till Karums alvar.


Ser ölands solvända lysa gult.

AJ, där var ett elstängsel.
Elstängsel mot känslig, nyfiken nos…
Skriken hördes vida kring alvarsmarken.

Idag är sommaren så långt borta, trots att det är den sista maj.
Men en vacker ros har jag plockat in.




Tulpaner i alla möjliga stadier blommar fortfarande.



Syrener, päronträd, äppelträd…

Jag skriver alltmer sällan i min blogg. Det känns inte lika viktigt för mig längre, men jag vill ändå inte släppa den.
Så, ni som orkar fortsätta att läsa, hoppas att ni håller tillgodo med att det ibland blir ganska glest med inlägg.
Jag går då mest omkring och njuter av dagen och tar vara på varenda sekund av det liv jag har.