1:a Maj

Solen skiner, denna 1:a maj. Det känns sommar i luften, även om vinden är kylig. Molnen hänger i väster, och väderleksrapporten talar om regn, men än skiner solen. Än är det så vackert.



Simon och Laura har varit här, de har satt upp en stängselbit, så nu är min gård mer överskådlig.
Det finns ett hörn där lillen kan smita in till grannen, men det är ett ypperligt träningshörn.

Jag säger ifrån,
Totoro skuttar.
Jag visar mitt missnöje,
Totoro vänder.
Massor av gullegull och beröm..
Så tittar han på mig, provar en gång till… samma reaktion, han backar. Ytterligare en gång.
OK, det är nog så att matte inte vill att jag ska gå in där..



Han lyder, än så länge. Valpen lyder, sen vet jag att trotsiga tonåringen måste testa igen, men än njuter jag av lydnaden.

Stängslet kanske även kan skydda mina tulpaner.



Jag tror nu att det är harar som hjälpt mig att odla tulpanlökarna, så som man gör i Holland. Plockar blomknopparna så att lökarna ska kunna växa till.
Så att de nästa år ska kunna blomma ännu rikligare ( och smakligare)



Utan har-hjälp har mina sex tulpanlökar på två år lyckats växa till sig rätt bra, eller hur?

Jag har lånat en cykelkärra, tränar Totoro att sitta i en låda i den, medan jag drar omkring med honom på gården. Tanken är att jag sen ska kunna hänga kärran efter cykeln och jag ska komma ut, ordentligt.
Totoro i kärra och vi kan cykla rejält långt, sen ut på alvaret och jaga fjärilar…

Min värld kretsar kring Totoro, det kan inte vara annat, eftersom jag dessutom är helt bunden av honom. Jag tränar ensamvarande, men det är bara kort-korta stunder jag lämnar honom.
Gräsmattan behöver klippas, men hur jag ska lyckas med det, det vet jag inte.
Han är helt ljuvligt lurvig, mjuk och go, jag tror verkligen att det är en mycket bra hund det här. Han känns klok, lugn, nyfiken och läraktig. ( Och jobbig, som alla valpar. )
Just nu ligger han vid mina fötter, det var svårt för honom att koppla av ute, eftersom fåglar kvittrar, hundar skäller, bilar kör förbi… Så vi sitter inne nu, det vackra vädret till trots, och planerar kanske att åka bil upp till alvaret igen, när middagsslummern är över.

Björkarna har små musöron, äppelträdens knoppar sväller. Så nu är det dags att ympa på äppelträden.

Så här nu ett år efteråt, efter den fasansfulla våren i fjol, njuter jag så enormt av det liv jag har. Jag kan känna med tungan på tänderna, de är hela och nygenomgångna, och jag minns att mammografin friskförklarade mig, jag känner mig hel och frisk från topp till tå.
Mycket är dock kvar innan kroppen är stark igen.
Totoro har bidragit till att jag blivit mer stilla igen, men kanske är det lite bra att jag lugnar ner mig. Tiden kommer då jag får ut och cykla – med kärra – ut och promenera, med hund…