lördag 22 maj 2010

Svensk sommar och lite mer från Ungern.




Det är svårt att sitta inne vid en seg dator när solen flödar, när sommaren överväldigar med sin skönhet. Det är därför jag är så dålig bloggskrivare nu.
Den efterlängtade sommaren, sommaren som ska få ersätta både förra årets tunga sommar, och vinterns hårda kyla, är äntligen här.

Jag går runt och tittar i min trädgård. Jag besiktigar alla ympar på fruktträden. Det finns en klase blomknoppar på en treårs-ymp.. jag vet inte om det är maglem eller stenkyrka..
Och många tvåårsympar ser livskraftiga ut, en ”Backatorp” som kusin Gunnel och jag fixade, några ympar från min granne Jolo, några från min systers svärföräldrar på Sorö.. ja, fruktträdgården kommer att bli en kompott av vänner och minnen, allt manifesterat i läskande frukt.
Näktergalen tjattrar, göken gal..
Jag plockade in en stor bukett tulpaner igår. Det är bara att bara välja och vraka, ta de färger jag vill ha. Inte syns det i trädgården heller, var jag plockat blommor.
Och en stor bukett gullvivor.
UNDERBART

Ungern, det var en så fin vecka. När vi kom sken solen och vi fick känna på det riktigt varma sommarlandskapet – det som sen kommit hit hem.
Men ibland regnade det också...




Ungern har flera varma sjöar, Hevyz är den som ligger närmast där vi var.
Sjön är cirkelrund, och vattnet är svavelosande, tungt. Året runt håller det en temperatur runt 30 grader. När lufttemperaturen är svalare ångar det från ytan. Näckrosor växer i bästa lotus-blomstil.



Den nyare delen av badet känns som ett spa, och jag tyckte nog att det var lite tråkigt. Men den gamla delen – som ett kallbadhus! Trätrall att gå på, duschar med sjövatten, alltså inte varmare än de 30… Och överallt den lätt kväljande doften av svavel.



Att sänka sig ner i det varma vattnet, när regnet piskar, det är bara så ljuvligt. Vattnet är tungt, kroppen blir tung, det är en prestation att simma, så man hänger mest över en stång och känner hur det varma vattnet gör kroppen fullkomligt avslappnad.

Besöket sen i den underbara vinkällaren. Endre har vunnit många priser med sitt vin,. Och utan tvekan är det överlägset det godaste vin jag någonsin smakat. Både det röda och det vita.
Gästfriheten, all den goda maten vi blev bjudna på…



Och Budapest, med ett fantastiskt restaurangbesök. Underbar mat. Vin som får smaklökarna att smälta.
Musiken som spelas av tre äldre herrar, två violiner och en cello, de spelar kvällen igenom.


Musiker lite här och var i Budapest… stan är stor och vacker och vi bor alldeles otroligt centralt. Oturligt nog i samma byggnad som ett natt-aktivt disko. Öronpropparna hjälper endast marginellt.

Så kommer jag hem och hämtar min lille Totoro.
Och har han inte vuxit på en vecka?
Dessutom blivit klok och förståndig och ännu mer fixerad vid mig.
Faktiskt, det är det enda problemet, med den lille. Han vill aldrig lämna min sida.
Och det kan kännas lite bundet.
Men nu har jag börjat en hundkurs, där all träning ska ske genom positiv respons.
Det fungerar utmärkt på min lille raring, men jag undrar hur det hade varit på en lite tuffare hund?
Nå, nu är det helt rätt, och Totoro lystrar och svarar på all fostran… än så länge. Jag vet att en tonårsperiod ska komma, men än så länge är han bara underbar.
Och på kursledarens rekommendation har jag nu börjat en ny form av ensamhetsträning.
Han älskar ju mig, över allt annat. Jag är bara helt underbar.
MEN.
Ett märgben är faktiskt ännu underbarare.
Så han får ett märgben att gnaga på, endast när jag går ifrån honom.
Första försöket gnällde han sig igenom, missade benet… men sen kände han lukten där det legat, och en så´n miss riskerar han inte en gång till.
Så två gånger har jag nu ersatts av märgbenet, med gott resultat!
Och jag har lånat grannens barnkärra efter cykeln och cyklat med honom till stranden. Det var väl så där lagom kul, men det går. Jag kände dock frihetens vindar smeka, och jag blir helt salig i tanken på alla utflykter vi ska kunna göra..

Förkylningen dämpar mig, får mig att ta det riktigt, riktigt lugnt, och det är faktiskt riktigt skönt.
Må gott alla vänner, låt oss alla njuta storligen av den sommar som ligger framför oss.
Var dag är en underbar gåva…




Det skålar vi för!

2 kommentarer:

Unknown sa...

Så underbart det låter med Ungern och alla platser som jag faktiskt känner igen från länge sen. Du skriver så fantastiskt Eva. Roligt att läsa dina tankar och jag ser fram emot din lilla hunds fortsatta bravader. Marie

m-tha sa...

Å vad världen är vacker genom din kameralins och din penna Eva! Jag känner igen metodiken med positiv förstärkning och ler vid tanken på Ninò, som var så dominant och med ADHD-problematik. Inte riktigt rätt hund för metoden, men jag ville så gärna använda den! Tänkte att om jag bara förstärker och igonerar Ännu Lite Mer... så blir det bra .. Nu kan jag iaf le lite grann, när jag minns!