
Tack all ni som hör av er, ni som så starkt bryr er! Det känns så gott att ni finns!
Jag är glad idag, men jag har haft en sömnlös natt igen… tankar som mal. Det var dock en helt annan slags oro nu, en livets, en glädjens oro.
Jag har länge längtat efter en hund, det blev så tomt efter Cheeta. Och mina fina barn tyckte att de ville ge mig en hund, nu efter allt detta.
Och hunden måste vara riktigt intelligent, efter att ha umgåtts med Cheeta (bordercollieblandning) i tretton år, känns det viktigt att ha en hund som någotsånär kan mäta sig med hennes klokskap.
Hårfällning är jag dock less på. Vill inte ha hår överallt.
Lagom stor ska den vara.
Det blev Kungspudel. Fast jag vill ha den klippt som ett får, inga löjliga tofsar hit och dit.
Så långt hade jag kommit i tankarna. Stina satt på Silverlinjen, bussen på väg till Stockholm. Mannen framför henne läste Barometern, lokaltidningen, och hennes ögon fastnade i en liten annons om storpudelvalpar som var till salu.
- Skaffa tidningen, läs, ring… nu!
Sagt och gjort. Jag ringde, bestämde att jag skulle åka upp mot Mönsterås redan nästa dag – igår.
Och nu är jag med hund.
Den allra ljuvligaste lilla bruna ulltott.
En chokladbrun liten sak.
Jag smälte direkt jag såg honom, hade väl preparerat mig i tankarna.
Jaha, så var det klart.
Och genast ägnar jag natten åt att fundera över hur jag ska lösa diverse praktiska detaljer.
En liten hund är som en bebis, kräver väldigt mycket den första tiden.
Men de mjuka öronen… magen så len så len… och de små ögonen…uppmärksamheten. Glädjen, nyfikenheten.
Sen… när han är större, jag ser oss gå ut på alvaret, oändliga turer. Han ska var med mig på mina guidningar, kanske ska han få bli en geo-hund..?
Och Öland bara fortsätter att flöda över av sol, av de vita snödropparna, vilt växande i diken och snår, krokus på alla möjliga och omöjliga ställen.

En krokus har trängt upp mellan stenplattorna i min berså.. Blåsippor bländar med sin blåa färg, gulsipporna knoppas. Tulpanknoppar och påskliljsknoppar sväller..

Gräsmattor är blå av scilla och vårstjärna.

Den senaste återbesökskrisen har kristalliserat livet ytterligare. Jag är nu så oerhört tacksam över att kunna räkna mig till de friska, kunna våga skaffa en valp, kunna planera fortsatt liv…
Jag är med, jag hör till, jag älskar livet!
Och jag älskar mitt Öland.







































