måndag 7 december 2009

Vilken tur att vi inte har permafrost!


Redan har vi kommit en hel vecka in i december. Jag har fyra dagars strålning kvar, varav en idag... På torsdag är jag klar!
Då har jag fått min stråldos, maximalt vad min kropp relativt riskfritt kan ta emot.
Fem veckor, det kändes fullkomligt oändligt, de där första dagarna, nu är jag på upploppet. Nu är jag alldeles snart framme... Underbart!!!
En lång, lång resa, från mars till december, som en graviditet.. 9 månader.
Erfarenheten av cellgifterna känns tyngre i minnet än det egentligen kändes när jag var mitt i det. Nu är jag bara så evigt lycklig att vara klar med det.
Evigt lycklig över att bo här på underbara Öland är jag också.
Mitt i allt regnande kommer solen med en alldeles strålande dag, den trotsar väderleksrapportens prognos om regn och mulen himmel..
Varm len sol, mjuka dimmor som hänger kvar. Och benen orkar cykla Risingerundan, solen rakt i ögonen. Kor och fornminnen, dimma och sol...
Jag inrättar mina dagar efter strålningsbesöket i Kalmar. Strålning och sen smörjning när jag kommer hem. Huden är brunröd. Vid nyckelbenet, där huden är så tunn, där har jag fått lite utslag, men endast lite, lite kliar det. Fyra tydligt bestrålade områden.
Jag accepterar nu att allt handlar om sjukhuset, om att vara patient, om behandling. I fyra dagar till..
Men i helgen kom K från Stockholm. Ett mycket kort besök, men vi hann med både regnpromenad, solskenspromenad och julmarknad i Triberga.

K och jag brukar gå och gå när vi träffas. Vi strosar på alvaret, vi går längs stränder.
Vi går och går. Och vi pratar och pratar...
Redan planerar vi nu sommarens upptäcksfärder, kanske skulle man ha en GPS för att hitta alla gamla alvarsvägar och källor? På vissa kartor och i några böcker finns koordinater utsatta...
JO, jag har ju också börjat geo-guideutbildning!
En fantastisk föreläsare från högskolan, fina böcker och det är bara så spännande. Perspektiven hisnar när vi tittar på jordens utveckling, bergarternas bildande...
Det normala på vår breddgrad är permafrost... ett ca tre kilometer tjockt lager is ovanpå markytan!
Vilken himla tur att vi råkat födas under en av de mer ovanliga värmeperioderna!

1 kommentar:

Skarvtjärns Greta sa...

Vad glad man blir av din underbara blogg. Spännande med utbildningen du går också