Havsörn

Ölands södra udde är ett eldorado för fågelskådare, och det är inte att förvånas över. Marianne, min granne och vän, och jag begav oss ut till udden i strålande solsken och med ljumma vindar i nacken.
Det är en väg på ca 30km, men det tog oss timmar att komma fram. Vi stannade vid vägkanten, höll upp våra kikare och tittade med häpnad på de enorma mängderna fåglar som nu betar på åkrar och i strandkanter för att ladda med energi inför de långa flyttningarna.
Hemma i äppelträden hoppar de små kungsfåglarna från gren till gren och äter sig nagot gram fetare. Väger man fem gram behöver man nog lägga på hullet lite innan den långa resan.
Men här på strandängarna var det tranor, vitkindade gäss, prutgäss och en hel massa andra fåglar.
En hare låg död på vägen, där såg vi en stor rovfågel... vi trodde det var en havsörn. När vi senare pratade med några inbitna tubkikarägare från Trollhättan, och de visade oss på de två havsörnarna som cirklade runt, ja då var vi säkra.
En varfågel i en björktopp. Flera fjällvråkar med tydlig vit täckning på stjärten.
- Är det första gången ni är här på hösten? undrade trollhätteborna.
-Nej, vi bor här!

Nog är det speciellt att se de ovanliga fåglarna, men att bara stå och iaktta de tusentals vitkindade gässen när de betar, det är sannerligen inte dåligt det heller. När alla nästan samtidigt lyfter, hela luften fylls av skränande fåglar vid havsörnarnas ankomst.
Såsmåningom lägger sig lugnet över flocken igen, tätt, tätt sitter de i strandkanten.

Vi kom aldrig fram till udden, klockan hade hunnit bli så mycket, vi hade gått långt ut på schaferiängarna och dagen började ta slut. Men det var en fullspäckad fågelskådardag.
Endast 30 kilometer från hemmet....