Skördefest

Äppelhöst i Mörbylånga.
Solen skiner efter ett häftigt regn. det gör den öländskla hösten ännu vackrare. Lönnarnas röda, gula, bruna löv i stark kontrast mot det gröna som fartfarande finns där... hasselns ljust gula i nyans med de mörkare gröna.
Turisterna har lämnat ön. Det var sista turistdagen förra veckan, skördefesten.
Nu är det bara vi bofasta som är kvar på ön. Turistparadiset har slumrat in i sin glesbygdsvinter igen.
Och jag har skickat min dotter till Indien och till ett giftermål där...
Mina söner pluggar i Göteborg, även om den ene just idag springer en öl-orientering... hur man nu kan kombinera två så oförenliga saker..
Taket har de brutit upp, plockat av, byggt på nytt, isolerat och nu är det bara teglet som ska på. Jag hoppas att höststormarna lyser med sin frånvaro den helg de tänker göra det klart.

Rosorna har blommat flitigt i sommar, jag har lite ekorrmässigt samlat rosor, köpt rosor, förökat rosor, och planerat mängder av nya rosor där förr de trista enahanda cerisrosa rosorna stod.
Sniglarna har hållit sig någorlunda i skinnet. Det kanske ärde fina paddorna som bor och ynglar av sig i hela trädgården, ja också i källaren, som håller antalet sniglar nere? Jag såg en padda som glatt glufsade i sig en samling snigelägg i min rosenrabatt....
Gråpäronträdet bjöd på underbara päron. Den stora beskäringen jag gjorde i våras har tydligen fått trädet att må bättre. I vinter fortsätter beskärningen.
Äppelträden dignar under stora skördar, och jag har fått reda på att det är Lobo och Ribston jag har, förutom de redan tidigare kända Cox Orange, Transparantblanche och naturligtvis Ingrid-Mari. Vårens ympar har tagit sig dåligt, några enstaka klarade sig, men vänta bara, nästa år... Jag har nu fått reda på att man ska förvara de klippta ympkvistarna nedgrävda i jorden på norrsidan av huset.
Men som sagt, nu tynger alla äpplen ner trädens grenar, jag har plockat av en hel del, befriat de tyngda grenarna från bördan, men massor är kvar.
Och problemet är ju vinterlagringen...
Mamma och pappa har flyttat hit till Möryblånga och egentligen har det hänt alldeles väldigt mycket på ett år.
NU:
Just nu skiner, som jag nyss också nämnde, solen. Det är en vacker lördagseftermiddag. Min kropp är trött efter att ha burit in 1664kg pellets i källaren! Tänk, om jag säger det som ett och ett halvt ton, så oerhört mycket det låter. Jag ser mig själv som en liten myra som idogt släpar in detta dryga ett och ett halvt ton.. det är kanske inte konstigt att jag känner mig trött i ryggen.

För att slippa matas i evinnerlighet med deprimerande nyheter, med svarta rapporter från den rådade stora finanskrisen, dessutom för att slippa irritera mig över alla dåliga filmer, och för att med gott samvete slippa betala TV-licens, har jag sen drygt ett halvår helt skippat min TV. Jag såg ju ändå nästan aldrig på den.
Nu matar jag mig istället med italienska radioprogram, de pratar sitt smattrande språk oupphörligen i Radio due, eller som just nu Radio tre. Och till min förvåning känner jag hur språket liksom tränger in i mig, ord och meningar bildas alldeles av sig självt i mitt huvud.. Det är en bra förberedelse för italienskkursen som jag antagligen börjar på måndag.
Annars är det bibliotekets ljudböcker jag ägnar kvällarna åt. Eller något spännande radioprogram på webradion.
Alltmedan jag stickar.
Eller dricker vin med Marianne. Eller med Elisabeth. Eller sjunger i kören. Eller cyklar ut i svarta natten, ut på det så enormt svarta alvaret. Stjärnhimlen lyser. Vinden viner ikapp med min tinnitus.