söndag 5 oktober 2008

Giftasvuxen dotter


Med ett fång lotusblommor vill jag välkomna Indien in i min släkt!
Om allt vore som vanligt skulle jag nu planera en resa till Stockholm för att hälsa på min dotter...
Istället har hon inkvarterat sig hos sin nya familj på andra sidan jorden. Hon ligger i sitt nya rum, hennes blivande make sover i rummet intill, svärföräldrarna är i kyrkan..
Den resan jag planerar är istället resan till Bangalore och till det bröllop som ska stånda i januari.
Nog är det underligt! Jag sa till min granne igår; hon beklagade sig lite då barnen (2, 4, 7år) var sjuka, det blev mycket skrik och bråk:
-Ibland vill jag bara sticka iväg..
-Lugn, sa jag, det går så fort, det är en tid, nu, men snart så åker de till Indien och gifter sig...
Utopiskt för henne. Utopiskt var det också för mig en gång, och utopiskt är det kanske fortfarande. Jag har faktiskt inte fattat det än.
Men världen har krympt, livet är här och nu, det gäller att göra allt det man tror är rätt.
Min mammas giftermål i norrländska Rossön 1950 var faktiskt lika exotiskt. Hennes föräldrar träffade aldrig pappas föräldrar, avståndet var för stort, världarna var alltför avlägsna.
I januari träffar Janne och jag Sams föräldrar.
Mamma kunde inte ringa hem, det var alltför dyrt med rikssamtal.
Vi kan prata så mycket vi vill via datorn.
Vi kan skicka bilder, vi kan resa emellan...
Och Sam är en underbar kille, han är hjärtinnerligt välkommen in i vår familj!

lördag 4 oktober 2008

Skördefest







Äppelhöst i Mörbylånga.
Solen skiner efter ett häftigt regn. det gör den öländskla hösten ännu vackrare. Lönnarnas röda, gula, bruna löv i stark kontrast mot det gröna som fartfarande finns där... hasselns ljust gula i nyans med de mörkare gröna.
Turisterna har lämnat ön. Det var sista turistdagen förra veckan, skördefesten.
Nu är det bara vi bofasta som är kvar på ön. Turistparadiset har slumrat in i sin glesbygdsvinter igen.
Och jag har skickat min dotter till Indien och till ett giftermål där...
Mina söner pluggar i Göteborg, även om den ene just idag springer en öl-orientering... hur man nu kan kombinera två så oförenliga saker..
Taket har de brutit upp, plockat av, byggt på nytt, isolerat och nu är det bara teglet som ska på. Jag hoppas att höststormarna lyser med sin frånvaro den helg de tänker göra det klart.

Rosorna har blommat flitigt i sommar, jag har lite ekorrmässigt samlat rosor, köpt rosor, förökat rosor, och planerat mängder av nya rosor där förr de trista enahanda cerisrosa rosorna stod.
Sniglarna har hållit sig någorlunda i skinnet. Det kanske ärde fina paddorna som bor och ynglar av sig i hela trädgården, ja också i källaren, som håller antalet sniglar nere? Jag såg en padda som glatt glufsade i sig en samling snigelägg i min rosenrabatt....
Gråpäronträdet bjöd på underbara päron. Den stora beskäringen jag gjorde i våras har tydligen fått trädet att må bättre. I vinter fortsätter beskärningen.
Äppelträden dignar under stora skördar, och jag har fått reda på att det är Lobo och Ribston jag har, förutom de redan tidigare kända Cox Orange, Transparantblanche och naturligtvis Ingrid-Mari. Vårens ympar har tagit sig dåligt, några enstaka klarade sig, men vänta bara, nästa år... Jag har nu fått reda på att man ska förvara de klippta ympkvistarna nedgrävda i jorden på norrsidan av huset.
Men som sagt, nu tynger alla äpplen ner trädens grenar, jag har plockat av en hel del, befriat de tyngda grenarna från bördan, men massor är kvar.
Och problemet är ju vinterlagringen...
Mamma och pappa har flyttat hit till Möryblånga och egentligen har det hänt alldeles väldigt mycket på ett år.
NU:
Just nu skiner, som jag nyss också nämnde, solen. Det är en vacker lördagseftermiddag. Min kropp är trött efter att ha burit in 1664kg pellets i källaren! Tänk, om jag säger det som ett och ett halvt ton, så oerhört mycket det låter. Jag ser mig själv som en liten myra som idogt släpar in detta dryga ett och ett halvt ton.. det är kanske inte konstigt att jag känner mig trött i ryggen.

För att slippa matas i evinnerlighet med deprimerande nyheter, med svarta rapporter från den rådade stora finanskrisen, dessutom för att slippa irritera mig över alla dåliga filmer, och för att med gott samvete slippa betala TV-licens, har jag sen drygt ett halvår helt skippat min TV. Jag såg ju ändå nästan aldrig på den.
Nu matar jag mig istället med italienska radioprogram, de pratar sitt smattrande språk oupphörligen i Radio due, eller som just nu Radio tre. Och till min förvåning känner jag hur språket liksom tränger in i mig, ord och meningar bildas alldeles av sig självt i mitt huvud.. Det är en bra förberedelse för italienskkursen som jag antagligen börjar på måndag.
Annars är det bibliotekets ljudböcker jag ägnar kvällarna åt. Eller något spännande radioprogram på webradion.
Alltmedan jag stickar.
Eller dricker vin med Marianne. Eller med Elisabeth. Eller sjunger i kören. Eller cyklar ut i svarta natten, ut på det så enormt svarta alvaret. Stjärnhimlen lyser. Vinden viner ikapp med min tinnitus.

torsdag 19 juli 2007

Fågelskåding







Den har kommit nu!



Den där underbara sommaren har kommit!



Dagar av sol. Dagar med vind, med doft av Ölands alvar. Vinden som fladdrar i de tunna kläderna är inte kall, inte ens på kvällen... tanken på att ta med en kofta på kvällspromenaden dyker inte ens upp.



Ändå var det bara två dagar med smällhet sol, och det räckte.



Nu njuter jag av den milda värmen, av de svala vindara, av den sköna solen.



Jag cyklade ut till Beijershamn nu ikväll. Runt 1850 skulle man bygga en hamn, man byggde en lång pir rakt ut i vattnet, men ingen tänkte på att vattnet måste kunna cirkulera under stenarna i piren. Nu slammades hamnen upp på båda sidor och den kunde endast användas några år.

Istället har där blivit ett fågelparadis, både för fåglar och skådare... Våtmarker, vassruggar, uppslammad sand.


Jag är absolut ingen fågelskådare.


Men som inflyttad på Öland måste jag ha en fältkikare... jag har köpt mig en. Och när jag cyklar till Beijershamn har jag min kikare med mig.


En skylt på fågeltornet påtalar att jag går upp i tornet på egen risk... vems skulle det annars vara? En ringduva sitter i mitt blickfång och jag mixtrar med kikare och kamera - i brist på teleobjektiv.


Jag går ut på den långa piren. Vinden tar i, det är som att stå mitt ute i havet..


Plötsligt förstår jag precis varför fågelskådare är som de är... jag står som förstelnad och bara tittar på skådespelet framför mig. Fåglar i mängd, i otrolig mängd. Det är mitten av juli, det är kväll, inte alls tid för fågelskåderi, men likafullt är där massor av fåglar. Spov i flera varianter, tofsvipor, gäss, svalor, en hel massa fåglar som jag inte alls vet vad de heter. Och de rör sig för snabbt för att jag ska hinna se hur de ser ut.


Men jag ser rörelserna, jag ser rytmerna, jag ser hur allt böljar, växlar, sveper.


Så ser jag några underliga fåglar, kantiga, spetsiga... Kikaren hjälper mig, det är hägrar! 12 stycken hägrar går och spanar efter fisk i strandkanten. Vinden tar i men det berör mig inte. Aldrig förr har jag sett 12 hägrar på samma gång.. Jag saknar teleobjektiv till kameran!

Men kanske är det upplevelse som är det viktiga, att stå där ute, mitt i havet, alldeles ensam förutom alla tusentals fåglar, och titta på de knyckiga, stelbenta rörelserna hos fiskande hägrar. Ingen kamera, oavsett hur bra objektiv den har, skulle kunna fånga min upplevelse ikväll.



lördag 7 juli 2007

Blå Jungfrun








Solen flödar en hel dag, mitt i regnperioden.
Otroligt, med tanke på hur blött det har varit i flera veckor.
Nu är det strålande sol. Nästan varmt.
Och långt där ute i Kalmarsund, där tar Blå Jungfrun emot oss. Hon är en granitklump, som en röd valross. 86 meter över havet.
En ung flicka, en ung jungfru, drunknade i en brunn i Borgholms slott. Hon försvann ner i djupet, och flöt upp i en sjö på Blå Jungfrun.
Ingen vet längre var sjön finns. Eller Jungfrun.
Nu vilar friden över ön.
Och över det blå havet.
Och över de mjukt slipade klipporna.
Snåriga vägar, eller vindlande stigar, branta bergssidor som man tar sig upp för.
Underbara, söta blåbär i den "norrländska" skogen.
Eken breder ut sig längs marken, likt krypgranen längre norrut.

Vid dagens slut ser vi åter den blå ön på avstånd.
Myterna kring ön är lätta att förstå.
Den ligger lång borta, som en blå knöl, svår att ta sig i land på, avvikande från allt i dess omgivning, i form, färg och struktur.

torsdag 5 juli 2007

MONSUN I MÖRBYLÅNGA

Kan en ö flyta bort? Snart är det uppenbar risk för Öland, kalkstensbottnen till trots.
Regnet strilar ner, 60mm regn på drygt ett dygn. Det gör mina fönster randiga, regnet tränger sig in genom taket - O du store tid!- det droppar på golv, det väter tapeter.
När hus faller samman hotas existensen.
När hus hotar att falla samman, då gungar grundvalarna.
-Jag blir alltmer desperat, sa jag i telefonen till takläggaren som lovat komma och laga mitt tak, för månader sen.
-Jag kommer ikväll och tittar efter vad jag kan göra, lovade han.
Så nu handlar det om att dra regnkläder ovanpå jeans och tröja, att trotsa elementen och ge sig ut i den regniga sommaren. Att plaska med gummistövlar i vattenpölar och leka barn.

I Bombay kan vattnet stå knähögt. Och då är det kanske inte bara vatten... alla som sett ner i kloaker och diken vet att det kan blandas många saker i vatten, döda hundar, råttor, mänsklig avföring...
Så vad är väl lite vatten på Sveriges underbaraste ö?
Och hus, de ska väl gå att laga, eller?

lördag 30 juni 2007

Regmoln på Ölandshimlen

Hur förhåller man sig till de grå regnmolnen som täcker himlen var dag?
Det gäller att hålla humöret uppe.
Det blir bättre.
Det måste bli bättre.
Men prognoserna för kommande dagar ser alltmer jämngrå ut, inte en solglimt i sikte.
Hur förhåller man sig då?
Jag har en flaska olivlotion, så underbart att smörja in mig med den, de där dagarna då baden avlöser varandra, då solen ständigt skiner, då duschen är till för att svalka en svettig kropp.

Min lotion får nu stå orörd på hyllan.
Jo, jag kanske ger min kropp en liten mjuk smorning ändå, som i tröst över att sommaren inte kommer.
Med magiska tankar försöker jag hitta lösningen:
1991 kom inte sommaren förrän den 2:a juli. MEN DEN KOM DÅ!
Kanske följer årets sommar det mönstret?
Eller som i fjol? Då var det just den här veckan, veckan efter midsommar, som sommaren kom.
Men negativa mönster finns också.
7 ° var det i juli 1982, Gunnel och Börje var på besök, Olle var nyfödd, det var svinkallt! Den sommaren blev det nog aldrig någon riktig sommar.
2001 regnade det hela sommaren. Och hösten.
Så kan det inte bli i år.
Inte min första sommar på Öland.
Den måste bli solig!


Men jag vill att det ska bli sommar nu!
Stina kommer hem en vecka. Och enligt prognosen ska det regna hela den veckan.
Nej, alternativet är inte att försöka magiskt förhandla med vädermakterna, alternativet är nog snarare att acceptera att jeansen ska på, långärmad tröja och kofta kan vara riktigt behagliga plagg.

söndag 3 juni 2007

Six Feet Under

Vad ska jag nu göra med mina söndagskvällar?
Vad ska jag göra med min TV?
Jag har inte längre någon nytta av den.
Söndagskvällarna har tappat sin lyster.

Men nog är det ju lite skönt också att inte behöva passa tider...
Ändå:
Jag saknar det redan, Six Feet Under.