Nutid och dåtid

Sommaren och hösten spelar nu på samma planhalva.

När det blåser hårt över ön, då händer det ibland att mitt Internet slutar fungera. En lampa på mitt adsl-modem indikerar tydligt att den inkommande signalen saknas. ( innan jag såg den slocknade lampan raderade jag genom ett feltryck lösenordet...hmmm...klantigt).
Så jag ringer supporten, dels för att höra om det är hela Öland som är utan täckning, dels för att be om mitt lösenord.
Att anlita en supportertjänst via telefon är något jag verkligen tycker illa om. Det brukar sannerligen inte ge mig den hjälp jag behöver. Men vad gör man?

Störning på nätet...

-Nej, det ser inte ut att vara någon störning på nätet...
-Nej, lösenordet kan vi inte ge ut via telefon. men... gå in på kontrollpanelen, så ska vi göra en systemomställning av din uppkoppling mot modemet...
Jag var en gång tidigare dum nog att följa rådet, fick efter en hel dags klickande och återuppringande till supporten, höra att det trots allt visade sig vara ett fel på täckningen just den dagen - och jag fick ägna ytterligare en massa timmar åt att omställa allt tillbaks igen.
-Jag vill INTE göra någon systemändring, jag tror att det kommer att fungera när bara täckningen kommer tillbaks, kan jag inte bara få mitt lösenord?
Nej, se det gick inte alls. Och inte kommer vi längre här, tack och adjö....

Jo, han hade lovat skicka mitt lösenord, men inte fick jag det inte.
Dock erkänner jag att nästa supporterkille, när jag återigen ringde för att be om lösenord, var mycket vänlig och efter några kontroller gav han mig lösenordet per telefon, det hade slutat blåsa över Öland och jag kan nu koppla upp igen.

Visst, det här är en irriterande liten upplevelse. Speciellt som min syster Karin och jag hade bestämt att vi skulle sitta och sticka tillsammans, småprata och titta på varandra via skype - hon i Danmark och jag här..
Men ändå blir jag lite bestört över att inse hur oerhört beroende jag är av Internet. Allt som är så lätt att kolla upp, öppettider, busstider, telefonnummer.. Allt gör man ju via datorn nuförtiden, och när den kanalen släcks, om så bara för en dag, är det som att världen utanför blir så svår att nå. Jag har ju heller ingen TV, är van att kolla nyheter på datorn. Radion, javisst, men det där att passa nyhetstider, det har jag slutat med för länge sedan.
Små irritationsmoment. Men de pekar på hur annorlunda livet har blivit bara de senaste åren. För fyra år sen fick jag bredband. Innan det hade jag uppringt modem, klickande taxa, omöjligt att ta hem filer, titta på TV osv. Fyra år, och allt är förändrat.

Jag går en mycket spännande naturguideutbildning i Kalmar. Visserligen använder vi oss av nätverk och datorer, men det vi behandlar är minst sagt från en annan tidsålder.
Självklara saker, saker jag sett i hela mitt liv, har jag ändå aldrig registrerat och funderat över:
Hur man ser åkrarna i sänkor längs vägen i Småland. Skogspartier växer på små höjder. Böljande fält i de lågt liggande partierna. Javisst, det är ju för att havet legat där, näringsrik jord har sedimenterat på havsbottnen, och efter landhöjningen har det blivit bördig jordbruksmark...
Men, så helt plötsligt blir bilden en annan - det är det här jag aldrig riktigt reflekterat över:
I dalar och sänkor är det mossar, kärr eller sjöar. Det odlas nu på de högre liggande partierna. Eller tallskogen breder ut sig, avlöses av lövskog...
Och facit-Jan berättar att vi passerat högsta kustlinjen... här har aldrig havet bidragit med sediment. Moränen ligger obearbetad, tallarna breder ut sig... men om berget plötsligt består av "grönsten", diabas eller någon annan gångbergart, ja då blir jordmånen näringsrik och där växer de ädlare lövträden.
Spännande att kunna läsa naturen!
Vi åkte i lördags till en mosse strax utanför Nybro.

Inte helt lätt att komma ner på tre meters djup.

En torvmosse med alla norrländska växterna: Dvärgbjörk, pors, rosling, hjortron, skvattram!!!!! Samt rött vatten som klafsade runt stövlarna...

Med borrspadar (eller vad tusan de heter, jag vet inte) grävde vi oss ner i mossen. Den har ju lagrats och växt i långa tider och 1 mm representerar ungefär ett år...vi kom ner 3,65m  - dryga 3000år med andra ord! Det vasstrå vi pillrade med växte här tusen år före Kristus!

Ett flertal skogsbränder för tusen år sedan.

En liten tallkotte på 2000års djup...
Skogsbränder visade sig som svarta kolränder i borrkärnan.

Tuggprovet.

Gyttja längst ner, genom att försiktigt tugga på den kunde vi konstatera att det absolut inte fanns några mineralpartiklar, dvs allt var helt och hållet organiskt, dvs det var gyttja, inte lera...

Inte visste jag skillnaden mellan gyttja och lera förrän nu...

Vi besökte också en mosse där torv brutits i många år, och en gammal man fortfarande bryter på gammalt vis, med spade..

På vägen hem från Kalmar idag stannade jag och tittade på mötet mellan nutid och dåtid... Stenarna som släppts av isen i ett band från Småland till Öland, en moränvall där isen tvekande stod och stampade i flera hundra år, då när istidsvåren fick ett bakslag för si så där 12 000 år sedan.

Och på den moränvallen byggdes Ölandsbron 1972, nu är den vägen över till den underbara ön.... Vilken tur att isen tvekade...för trots allt är det praktiskt med bron, även om vi var motståndare till att den skulle byggas då, på -70talet.

Jag kan inte låta bli att ta med den lilla madonnabilden som är upphängd i en fd banvaktsstuga i Penåsa, mitt på det öländska alvaret.