Livets Ö.

Det är dags att skriva blogg. Alla andra gör det, att blogga är det nya, senaste sättet att berätta om allt och inget för hela världen - eller kanske bara för mig själv.
Läsare, finns läsare?
Jag börjar förutsättningslöst att prova bloggandets konst enbart på mig själv. Provar lite tyst, bakom skynket. Vill testa först. I doldom.
"Min utpost" har jag som bloggrubrik, och utposten är spetsen på Ön. Det är här jag ser världens begränsning i havet.
Men kanske själva livet också är en utpost, begränsad av tidens hav.
Ön är min hemvist, livet är min hemvist. Och här anstränger jag mig att lyssna till näktergalens sång, att se de nyutslagna almarnas ljusgröna löv.
Är det inte det här som är livet?
Slutet av maj, ljuva dofter, fåglars sång, det är en bra början.
Nu ska jag måla.
Måla Ön