Dags att blogga igen!

Jag blir så rörd när jag hör att människor saknar min blogg, när jag får veta att de väntar...
Så det känns nu att det är dags att börja skriva i bloggen igen.
Den har varit lite för starkt förknippad med cancer och behandlingar, det är nog därför jag velat ta lite avstånd ett tag.

Men nu får det här vara början på en ny fas av min blogg. Jag mår ju bra, jag är ju frisk nu (får man säga så utan att genast bli straffad? Jag gör ett försök).
Det gäller att inse att vingarna bär, även på den fjäril som blivit nafsad av en fågelnäbb.

Jag ska skriva en blogg om min älskade Totoro, en blogg om den fascinerande naturguidningen och om hela vackra, underbara Öland. Och om allt annat som kommer i mina tankar...
Det har blivit höst, idag virvlar höstvindarna runt med löven på gatorna, och de goda päronen faller med mättade dunsar till marken. Jag skalar, kärnar ur, skivar dem i ett nafs, med manicken från Clas Olssons.

Totoro kan driva mig till vansinne. Vi skulle gå ner till centrum här i Mörbylånga idag, jag vill att han ska gå fint, utan att dra i kopplet.
Och han kan ju det.
Ibland.
När han vill.
När det inte är virvlande löv på gatan, mötande hundar, eller allra värst, vägen ner till Leona, den underbara valpkompisen.
Nu är det både Leonas väg, virvlande löv och andra hundar. Jag stannar var gång han drar, han tittar på mig, går fint upp till min sida, tittar mig varmt in i ögonen, med sina bärnstensfärgade, och en blick som säger : Jag älskar dig matte!
Ja, så får han gå igen – tills dess att kopplet blivit sträckt och han har lagt all sin hundkraft i att sträcka det ytterligare. (dvs en halv sekund senare)
Stopp.
Proceduren upprepas, jag blir allt svettigare, alltmer irriterad.
Man ska inte vara irriterad när man tränar med sin hund...
Till sist ger jag upp, blir släpad efter en oerhört stark dragande hund... till LEONA!

Men se, då nafsar han lite på henne, hon hoppar känguruhopp av glädje och han fortsätter att dra. Han ska till trädgården där de brukar leka..
Vi är beslutsamma att de ska lära sig, så vi går en promenad, och då plötsligt visar han sig riktigt duktig. Som om han vill visa Leona..
Den hund som nyss var till salu för en billig penning blir återigen den dyrbaraste klenod.
Kommer det till sist att bli en trygg trogen och lugn hund av honom? Just nu tror jag att han består till 98% av hormoner och de andra två procenten är rent och skärt bus... Ändå är han lugn, det går inte att komma ifrån. Så det är nog ändå världens bästa hund jag fått!
När vi sen går hemåt önskar jag att Maggan,vår hundkursledare, ska se oss. Fast jag hoppas att hon inte såg oss tidigare....

Vi har haft besök från Stockholm, lilla 4 kg tunga Skrållan, 1,5 år, med matte har varit här några dagar.
Svårt för en 6½månaders valp på 22kg, att inse hur man leker med en så liten, men äldre dam.

När man är liten gäller det att sträcka på benen så att man kan se över gräskanten...