Sommaren är här...

Vilken midsommar! Solen flödar, värmen är bara underbar, efter denna kalla vinter och kyliga vår.
Nu kommer den, den väller sig över oss, vi badar i ett överflöd av solsken och värme. Underbart.
Och jag njuter som aldrig förr! Jag kan bada, jag kan vara i solen, behöver inte skydda varje kvadratcentimeter av min hud från solens strålar.
Jag har inget ärr som ännu inte läkt, jag är frisk.
Och jag njuter, jag njuter både för i år, för förra året och alla nästkommande somrar.
Vattnet i Kalvhagen är varmt, riktigt varmt. Stenbryggan – vilken jag felaktigt kallat piren – leder ut till det djupa vattnet, så det är bara att kasta sig i direkt..
Simma.
Flyta.
Plaska.
Kroppen är lätt och smidig och inga knän eller andra leder knakar och gör ont.

Midsommar, med sill och nubbe, med goda vänner, sång och midsommarstång.
Härligt.


Men visst är det underligt.
Vi människor, i alla fall jag, tål så oerhört lite vad det gäller värme, och kyla.
Jag brukar tänka på älgar, rådjur, rävar och andra djur i skogen. De ska klara trettiogradig hetta, men de ska också klara trettiogradig kyla ( åtminstone de uppe i norr) sextio graders tolerans.
Min tolerans ligger kanske på fem grader.. högst.


Jag blir så trött, handlingsförlamad av värmen. Cyklar och badar, sitter sen i skuggan och läser om alvaret.
I gårkväll cyklade jag till Möckelmosse. Ca en mil är det, hundkärran kändes i uppförsbacken .
- Ja, det finns uppförsbackar också på Öland, kalkstensplattan som är Öland, tippar långsamt åt öster, medan den har en skarp landborgskant i väster.
Puh, så slut jag var.
Och var gång jag kryper ner för att se en liten honungsblomster eller solvända, snurrar det betänkligt i huvudet.
Men det blir bättre… nästa gång på alvaret ska jag ha hatt, även om det är på kvällen!
Jag klagar absolut inte över värmen, absolut inte, men jag behöver vänja mig.

Totoro orkar inte vara i solen, men han måste följa mig hela tiden. Han försöker gång på gång att ligga under min stol, i halvskugga – men det blir för varmt och han kapitulerar, går nästan hela fem meter ifrån mig för att ligga i kompakt skugga!
Fem meter, det är mycket för en liten Totoro!



Jag möttes en kväll av stark parfymdoft, när jag gick längs stigen till pappa. Vildkaprifolen slingrar sig upp bland lönnarna. MEN.




När jag nästa dag går dit för att ta en bild av den, ser jag hur den har slingrat sig runt den stackars lönnen, så lönnen har snörts av nästan helt! Ändå lever lönnen, den har försökt reparera sig så gott det går!





Vallmon har hittat en fin plats under äppelträdet.