Fågelskåding

Den har kommit nu!

Den där underbara sommaren har kommit!

Dagar av sol. Dagar med vind, med doft av Ölands alvar. Vinden som fladdrar i de tunna kläderna är inte kall, inte ens på kvällen... tanken på att ta med en kofta på kvällspromenaden dyker inte ens upp.

Ändå var det bara två dagar med smällhet sol, och det räckte.

Nu njuter jag av den milda värmen, av de svala vindara, av den sköna solen.

Jag cyklade ut till Beijershamn nu ikväll. Runt 1850 skulle man bygga en hamn, man byggde en lång pir rakt ut i vattnet, men ingen tänkte på att vattnet måste kunna cirkulera under stenarna i piren. Nu slammades hamnen upp på båda sidor och den kunde endast användas några år.

Istället har där blivit ett fågelparadis, både för fåglar och skådare... Våtmarker, vassruggar, uppslammad sand.

Jag är absolut ingen fågelskådare.

Men som inflyttad på Öland måste jag ha en fältkikare... jag har köpt mig en. Och när jag cyklar till Beijershamn har jag min kikare med mig.

En skylt på fågeltornet påtalar att jag går upp i tornet på egen risk... vems skulle det annars vara? En ringduva sitter i mitt blickfång och jag mixtrar med kikare och kamera - i brist på teleobjektiv.

Jag går ut på den långa piren. Vinden tar i, det är som att stå mitt ute i havet..

Plötsligt förstår jag precis varför fågelskådare är som de är... jag står som förstelnad och bara tittar på skådespelet framför mig. Fåglar i mängd, i otrolig mängd. Det är mitten av juli, det är kväll, inte alls tid för fågelskåderi, men likafullt är där massor av fåglar. Spov i flera varianter, tofsvipor, gäss, svalor, en hel massa fåglar som jag inte alls vet vad de heter. Och de rör sig för snabbt för att jag ska hinna se hur de ser ut.

Men jag ser rörelserna, jag ser rytmerna, jag ser hur allt böljar, växlar, sveper.

Så ser jag några underliga fåglar, kantiga, spetsiga... Kikaren hjälper mig, det är hägrar! 12 stycken hägrar går och spanar efter fisk i strandkanten. Vinden tar i men det berör mig inte. Aldrig förr har jag sett 12 hägrar på samma gång.. Jag saknar teleobjektiv till kameran!

Men kanske är det upplevelse som är det viktiga, att stå där ute, mitt i havet, alldeles ensam förutom alla tusentals fåglar, och titta på de knyckiga, stelbenta rörelserna hos fiskande hägrar. Ingen kamera, oavsett hur bra objektiv den har, skulle kunna fånga min upplevelse ikväll.

Blå Jungfrun

Solen flödar en hel dag, mitt i regnperioden.
Otroligt, med tanke på hur blött det har varit i flera veckor.
Nu är det strålande sol. Nästan varmt.
Och långt där ute i Kalmarsund, där tar Blå Jungfrun emot oss. Hon är en granitklump, som en röd valross. 86 meter över havet.
En ung flicka, en ung jungfru, drunknade i en brunn i Borgholms slott. Hon försvann ner i djupet, och flöt upp i en sjö på Blå Jungfrun.
Ingen vet längre var sjön finns. Eller Jungfrun.
Nu vilar friden över ön.
Och över det blå havet.
Och över de mjukt slipade klipporna.
Snåriga vägar, eller vindlande stigar, branta bergssidor som man tar sig upp för.
Underbara, söta blåbär i den "norrländska" skogen.
Eken breder ut sig längs marken, likt krypgranen längre norrut.

Vid dagens slut ser vi åter den blå ön på avstånd.
Myterna kring ön är lätta att förstå.
Den ligger lång borta, som en blå knöl, svår att ta sig i land på, avvikande från allt i dess omgivning, i form, färg och struktur.

MONSUN I MÖRBYLÅNGA

Kan en ö flyta bort? Snart är det uppenbar risk för Öland, kalkstensbottnen till trots.
Regnet strilar ner, 60mm regn på drygt ett dygn. Det gör mina fönster randiga, regnet tränger sig in genom taket - O du store tid!- det droppar på golv, det väter tapeter.
När hus faller samman hotas existensen.
När hus hotar att falla samman, då gungar grundvalarna.
-Jag blir alltmer desperat, sa jag i telefonen till takläggaren som lovat komma och laga mitt tak, för månader sen.
-Jag kommer ikväll och tittar efter vad jag kan göra, lovade han.
Så nu handlar det om att dra regnkläder ovanpå jeans och tröja, att trotsa elementen och ge sig ut i den regniga sommaren. Att plaska med gummistövlar i vattenpölar och leka barn.

I Bombay kan vattnet stå knähögt. Och då är det kanske inte bara vatten... alla som sett ner i kloaker och diken vet att det kan blandas många saker i vatten, döda hundar, råttor, mänsklig avföring...
Så vad är väl lite vatten på Sveriges underbaraste ö?
Och hus, de ska väl gå att laga, eller?